Grattis lillasyster

Stort grattis till min älskade lillasyster på 26 års dagen. Jag önskar dig en underbar dag och ett år med nya äventyr, möjligheter och lycka. 



Dem senaste åren har vi kommit varandra så nära. Och det betyder så mycket för mig. Så fort jag känner för att berätta något är du den första jag ringer. Om jag behöver hjälp med något så ställer du alltid upp, känner jag att något är jobbigt så är du där och tröstar och stöttar mig. Och har jag bara en tråkig dag så är det dig jag vill umgås med. Du är den bästa systern man kan ha. Och under det senaste året har du blivit mamma, och jag fick äran att dela dagen med er. För det är jag evigt tacksam. Du är en underbar och fantastisk mamma. Adrian är lyckligt lottad som fick just dig som mamma. Älskar dig Josefine ❤ grattis på din födelsedag. 

Onsdag

Hade en lista med massa jag skulle göra idag. Men när barnen hade stuckit till skolan. Som började idag så gick jag på Nilos rum och möblera om, rensade och städade. Det är så typiskt mig att ha mål man ska uppnå, så gör man allt annat utom det man skulle göra. Haha. Tänker så det där - men! You had one jobb. Haha  Aja Nilo fick ett städat och fint rum i alla fall. 


Kort där efter kom barnen hem och jag slängde in lite tvätt och kolla youtube. Sen kom syster och Adrian. Så blev det mys, bus och sövning av den lille grabben som var så trött men inte ville sova. Till slut somnade han och vi gjorde lide mat till oss och dem stora barnen. 


Sen vaknade lill killen igen, så blev det mer bus och gos innan dem skulle gå hem. Och mina tokstollar skulle sova. 

Nu har jag pluggat en stund och tror jag är färdig med inlämning uppgifterna som är till på mpndag. Men ska ren skriva dem och skicka in dem imorgon så kan jag fokusera på boken dem dagarna som är kvar. Det är mycket att lägga på minnet. Mycket man ska kunna utantill på valideringen på onsdag. 

Tar och slänger huvudet i boken en stund till. God natt. 



Tisdag 10/1

Idag tog jag en välförtjänt sovmorgon och vaknade inte från halv 11. Fördelen med stora barn, att dem klarar sig själv längre stunder och man kan få sova ut ibland. Haha. Sen hoppade jag in i duschen. Och gjorde ve mig sen gick jag upp till mormor och morfar vid 13. 


Vi satt och snacka, kollade i gamla foto album och bara mös med julmust och mormor och morfars goda pepparkakor. Sen skulle mormor iväg. Så jag och morfar satt kvar och kollade i fler album snackade om allt möjligt och bara var, vi två. Han är så stark min älskade morfar. Vi pratade om minnen, om nuet och om framtiden. 

Hur kan den jäkla sjukdomen bara få lov att finnas. Näfy, cancern borde få cancer själv och dö ut. Det hade besparat så många människor från smärta, sorg och elände. Alla människor skulle fått lov att leva ett friskt och bra liv tills kroppen blir för gammal. Man blir så arg att det drabbar så fina och godhjärtade människor, man blir så ledsen för att det inte finns något man kan göra för dem. Maklösheten går inte att undvika. Men morfar är stark och pratar om det med oss, vänner och personalen på sjukhuset. 


Jag älskar dig morfar. Jag älskar dig också mormor.


Klockan halv 5 gick jag hemmåt igen. Och jag och syster åkte och handla sen gjorde vi kassler gratäng och mamma kom också och åt. Mysig kväll med mina tjejor och pojke

När mamma hade gått gick barnen och la sig och jag och Jossan satt och kollade och grät floder till galan tillsammans mot cancern, på 4:an. Nu har Jossan gått hem till sina pojkar. Och jag ska lägga mig och läsa lite. God natt 

Måndag

Helgen har bara bestått av jobb. Och idag är inget undantag. Jobbat till 15.00 sen hem till mina skit ungar som har varit hemma själv några timmar och det går jätte bra. Dem sköter sig, vänder inte upp och ner på hemmet (mer tvärt om) tar mer ansvar och känner sig duktiga. Satsar på att skippa fritids helt efter sommaren. Vissa tycker kanske att det är för tidigt. Men jag tycker det är alldeles lagom. Dem har bevisat under lovet att dem kan. Och det känns otroligt skönt. 


När jag kom hem blev det lite tvätt och fix. Sen kom syster yster så åt vi och lite senare kollade på tillsammans mot cancern på TV 4. Gråtit floder och berörts till 1000. Lite extra känsligt denna gången dock när det upptäckts i familjen för inte många dagar sen. Sen gick Jossan hem. Och barnen har lagt sig och en har somnat. 


Jag skulle behöva lägga huvudet i specialpedagogik boken, men jag finner ingen ro i själen till att ens öppna boken idag. Men jag måste. Inlämning på måndag och prov på onsdag nästa vecka. Hur ska detta gå. För första gången på flera gånger av prov tillfällena så känner jag mig omotiverad och oroad inför kommande prov. Trotts att det är detta jag brinner för. Förhoppningsvis går det bra även denna gången. Håll tummarna.


Nej, det får bli allt för denna gången. Tjingeling så länge 


F#ck Cancer.

Det kommer tider, då verkligheten rycks i från en och hjärtat känns som det har blivit slitet i stycken och man står där hand fallen och inte vet vad man ska göra. 




Ett besked som vänder upp och ner på hela ens värld och man tvingas att tänka tankar man aldrig någonsin skulle vilja tänka. När någon av de dyrbaraste i ens liv, får det hårda beskedet att cancern gjort intrång. 



Vad säger man? Vad gör man? Hur visar man att man finns, utan att göra det jobbigt för personen? Hur tar man vara på tiden på bästa sätt? Hur ska man tänka? 



När beskedet når en, känns det som man har ett få tal timmar på sig att säga allt man borde. Göra allt man vill göra. 



Det är så orättvist, så fruktansvärt, så förjävligt. Mannen är en stor förebild, en god människa rakt igenom, en som funnits i mitt liv sen den dagen jag kom till världen, som har lekt med mig, lärt mig fiska, lärt mig cykla, läst godnatt sagor, lärt mig spika och måla en planka, dansat med mig på julafton och alla andra dagar när jag hälsat på som liten, tagit ut mig på långa promenader i skogen och plockat liljekonvaljer, dragit mig i pulka backen upp och ner, jag har alltid sett upp till honom. Jag tror att i varenda mina vänner böcker jag någonsin skrivit i, där frågan är vem som är min förebild och vem jag ser upp till så har det alltid varit han. Alltid haft en ängels tålamod.



Håller mina tummar hårt att proverna i veckan har något ljus i sig. Att det går att minska tumören och att bromsmediciner kan ge oss massor av mer tid med honom. 


Älskar dig till månen och tillbaka tusen gånger om. Du är en hjälte, stålmannen, du har klarat så mycket och visat alla att man kan, nu ska du kämpa och vi ska kämpa med dig. Tårkar tårarna och " - tar en dag i taget", som du alltid säger. Världens finaste Morfar. 


RSS 2.0