Torsdag då ja.
Idag har jag vaknat tidigare än de andra dagarna inte helt tidigt för min väckar klocka har gått sönder den tickar men visarna står på samma som jag ställde dom på innan jag gick och la mig. så får köpa en ny klocka. Idag vet jag inte vad som händer eller jo Jag har ju sagt upp min lägenhet idag. så jag ska nog ta tag i lite rensande här hemma så jag kan göra ve lägenheten så småning om. så man slipper stå med allt sånt dom sista dagarna innan man ska vara ute. låter väll som en ide. i helgen ska jag komma iväg till tippen med en massa saker som ska slängas och byta ut ett fönster i köket som varit sönder en lång tid nu. Det ända som tar imot nu är att jag antagligen måste måla över Nilos rum som jag höllt på och fixa med så länge :( Men ser också fram imot en ny lägenhet med nya projekt. Ska köpa en ny säng till nellie som hon så länge tjatat om och så ska jag spraya Nilos säng. jaja mer om det en annan gång det är ju trotts allt iaf 3 månader tills vi flyttar härifrån. Men kan inte hjälpas att man längtar lite redan nu :D
Dygnar.
Ett stort GRATTIS till Sasha, Fredrik Och Gabriel som idag har fått en ny liten familje medlem. Välkommen till världen Freja :D
Så här såg det ut när jag började.
Och såhär fina blev dom när dom var färdiga :D
Texten har jag målat för hand på alla 10 korten :D
19 Mars, Solnedgång
16 Mars.
Var en underbart mysig vårdag med lill pojken och lite bilder vill ni förstås se.
Men först vill jag bara skriva några ord till er som kommenterat. Tack så mycke för erat stöd. det är inte lätt att skriva ut här om svagheterna man faktist har. Men det kan behövas ibland. Jag mår faktist bara bättre och bättre nu. Allt känns inte så meningslöst och tråkigt längre. Men visst det är fortf hårt. och man får ta ett steg i taget för att inte trilla två steg tillbaka. men tack iaf för kommentarerna och mailen jag fått. Känns skönt att veta att folk faktist bryr sig även om man tappat sina närmsta vänner på vägen genom denna förbaskade resan , så känns det skönt med lite feed back från er som läser.
Mars .
Mars är här och jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Man känner ändå att man vill ha lite privatliv.
Mina barn bor numera mest hos sin pappa, pga av några jobbiga saker som pågår i mitt liv. och jag saknar mina barn så fruktansvärt mycket. Visst jag har dom lite och jag hälsar på dom hos deras pappa. men jag saknar att ha dom här hos mig varje dag. Även om jag vet att detta bara är en tillfällig period att jag snart kommer att ha dom hos mig mycke mer igen så gör det ändå ont. man känner sig så liten och det känns som man gett upp dom även om jag aldrig någonsin skulle få för mig att göra det.
Jag kan lika bra skriva det här så att människor förstår varför det är som det är just nu . Jag är inne i en depression och har varit det i mer eller mindre två år. Dom senaste 6 månaderna har allting börjat bli värre och det slutade med att jag gick in i väggen. Nu har jag fått mediciner mot detta som kommer att ta en tid innan dem börjar ge effekt. Eftersom jag tidigare bara sovit 2-3 timmar om nätterna pga av många olika själ så sover jag nu välldigt mycket. är trött i princip hela tiden. men det kommer att bli bättre. Men medans jag är på bättringsvägen så får barnen vara hos sin pappa. vilket kanske inte är så dåligt som det låter då deras pappa nu har fått insyn på hur mitt liv varit som mamma.
Jag vet att deta kommer bli bra, allt kommer att bli bra igen. man får bara ta en dag i taget och göra kloka val, och känna sig för vad som är bra och dåligt . inte ta på sig för mycke som man egentligen inte klarar av. Jag har alltid varit en sån person som aldrig visar något utåt. Det är välldigt svårt att se på mig att jag inte mår bra eller när jag är sjuk.jag kämpar alltid in i det sista att vara stark och vara glad utan på, men nu har det tagit stopp. det gick inte längre att dölja. det är ju delviss bra för nu kommer jag att få hjälp att komma på fötterna igen. och det känns välldigt skönt. dock väldigt tungt för den skada jag ordsakat mig själv och mina vänner och så vidare den är redan skedd och går tyvärr inte att ta tillbaka. Men det är bara att börja om på ny kula och göra det bästa av alla sitvationer som kommer komma.
Nu har jag nog sagt lite för mycke och avrundar här. Som många sagt till mig den senaste tiden. Glöm aldrig att du inte står ensam i detta , det är så många där ute som mår precis lika dant som du. Att vara deprimerad är ingen ovanlig sjukdom det står någon deprimerad själ runt varje hörn. som önskar att dom vore starkare, gladare och som hade styrkan att söka hjälp innan de når väggen . Så tänk på det ni som läser detta och är inne i någon slags depression ni är inte ensama och ta er i kragen och be om hjälp för det kan bara bli bättre.
Stora kramar till er där ute. och tack till er som finns där för mig just nu ni är guld värda.