Tjugotredje Maj Tvåtusenelva
Känner bara för att skriva av mig lite idag.
Ibland finns det saker som man bara önskar ska ske, och när de väl sker då vill man ha det ogjort. Sen finns det saker som man absolut inte i hela vida världen vill ska hända och så händer det ändå. Vad är då egentligen meningen med alla dessa jobbiga saker som händer? När ska man vara nöjd och vad gör man när det som absolut inte skulle hända händer? ja det kan man nog klura på i tusen år utan att få svar på. Eller?
Jag, ville att vi skulle få kolla på lägenheten vid hamnen, men när vi väl fick se den så tvekade jag lite. Sen ville jag så gärna att vi skulle få den och när vi väl fick den så vet jag inte om jag ska vara glad eller inte. det är en stor förändring att flytta så långt ner i stan. Jag verkligen avgudar dom som kan flytta flera mil ifrån det stället dom växt upp på och dem som till och med kan flytta utomlands. Det handlar nog om så mycket som att jag är för bekväm. men någon gång ska det väl vara dags att gå ur skydds boet och testa något nytt. visst måste det vara så? Jag har mer eller mindre växt upp i detta området jag bor i nu och jag trivas bäst här. Det är inte för långt in i stan och inte för långt utanför heller. Dagis gillar jag men nellie´s skola lite mindre kanske. jag känner mig trygg i detta området och har så många underbara minnen här redan från barnsben. så det är lite seperations ångest. även om jag inte tvivlar på att jag en dag kommer att hamna här igen. för jag kommer nog aldrig trivas så bra som jag gör här.
Men men. Jag får väll försöka glädjas åt att vi faktist fått lägenheten och ska flytta till en 4:a. Lägenheten är ny renoverad när vi flyttar in. och det är en ny start. sen kommer vi till rädslan igen. Eftersom min lägenhet går ut nu i slutet av juni så kommer jag att vara tvungen att flytta hem till dennis 2:a i en månads tid eftersom vi får flytta in i den andra 1 Augusti. och det skrämmer mig. eftersom vi åkt i berg och dalbanor nu ett bra tag och börjar landa på toppen så ska vi flytta in på så liten yta tillsammans och kanske knäcker det allt igen :( att gå varanndra på tårna och bli iriterrade på varannadra det är en räddsla jag tyvär inte kan undgå att tänka på. även det att jag inte vet vart jag ska göra av alla mina saker under den tiden det är ju inte så att man packar upp allt igen för att sen packa åter igen. och sen får det inte plats i hans lägenhet för då blir vi ännu mer instängda. I och för sig ska jag väll jobba en hel del i Juli så så mycke kommer vi väll inte ses.
Jaja mycke klagande från mig här idag känner jag . Har varit en både bra och dålig dag för vissa människor (en i detta fallet) kan verkligen göra att hela dagen och kanske till och med en hel vecka går under. En människa som kan få en undebart sommrig och varm dag att bli den kallaste, mörkaste dagen på året inom bords. Och tro mig det finns verkligen människor som får en att må så illa.