Oktober
Jag har iaf börjat komma på fötterna igen nu efter branden. tänker inte på det så mycket och försöker att göra det bästa av vad det är istället. visst är vissa nätter fortf jobbigare än andra, men det går om man bara vill. Det vi var med om önskar jag inte ens min värsta fiende helt ärligt.
Den som eentligen har tagit det hårdast är Nellie. Vi får inte lov att lämna henne ensam alls. om det så är att gå in på toaletten själv. hon vill inte sova själv, helst vill hon att vi sover på soffan som är i rummet intill hennes. och brandvarnare är hennes största fobi. För några veckor sedan hade dem brand övning på skolan där hon går och ni kan tänka er hur denna lilla flicka får panik blir helt förtvivlad och börjar gråta. och sedan vägrar hon gå tillbaka in i skolan tills dem övertalat henne att det inte är farligt. några timmar efter ringde fröken och sa att vi fick hämta nellie för att hon hostade mycket. tro fan det med hennes astma och stressen som gått genom hennes kropp under brand ovningen. klart hon hostar då. hon ska inte bli utsatt för den stressen nu när hon fortf bearbetar allt som hänt. och jag kan erkänna att jag grät förtvivlat när jag la på efter att dem berättat om brandövningen. jag som också varit i lägenheten när det brann förstår henne til hundra procent och tyckte verkligen synd om mitt barn.
Det är enormt stort för nellie fortf, en rykande ciggaret på gatan får hennes hjärta att slå fort, och on skriker släck den trappa på den osv. när man går för nära en lampa säger hon till en att flytta på sig för det kan ju börja brinna. om man lagar mat och det ryker för mycket eller kokar över får hon också panik och vill att man ska sluta laga mat. I morrse vaknade hon av dennis larm som ringde igen efter att dennis gått in i duschen. Nellie hittade inte dennis när hon vaknade av larmet och såg inte mig som sov på soffan så hon hade sprungit upp till Carolina i bara underkläderna i panik och sa att hon inte kunde hitta mig och dennis och att det pep i lägenheten (dennis väckar klocka). så carolina tog på nellie en pjamas och tog på sig själv och sprang ner med nellie och plingade på och då hade nellie sagt till carolina att inte gå in där. men när hoin såg dennis som öppna dörren så blev hon lugn igen. så visst har det taggit extra hårt på henne. Hon är rädd för allt nu mera.
Nog om det. för övrigt är vardagarna som vanligt, dagis, skola och jobb. umgås med vänner på kvällar och helger. Och snart åker jag och min lilla familj iväg på en efterlängtad semester till Teneriffa. Nervös är jag verkligen för flyg resan med barnen. jag själv älskar att åka flygplan. fridfullt och helt underbart. Men frågan är vad barnen tycker och om dennis kommer smitta av sig på dem med sin flyg räddsla hehe. 5½ timme tar flygresan. jag hoppas barnen somnar en stund där uppe. vi kommer vara framme vid 13.40 helt perfekt så har man hela eftermiddan och kvällen på sig att kolla runder lite. längtar otroligt mycket faktist :)
Annars har det inte hänt speciellt mycket. vi hade inflyttnings fest förr förra helgen som spårade ur, men som slutade bra iallafall. Annars är det mest mys och fix med hemmet som stått på listan. Älskar dess utom att ha ett eget sovrum. det har vi inte haft sedan vi bodde på suellsgatan typ. ett tag på tränggatan tills nilo kom. Det känns som åren har gått så sjukt fort. kan inte fatta att mina barn idag är 5 och 3 år gamla det känns ju inte alls längesen dem kom till världen och när dem var så dära små, som man bara gosade med i famnen varje dag.