jo, det får gå.
Det är svaret på frågan hur mår du/ni? finns inte så mycket man kan säga. Det är iallafall inte bra, det är inte bra med någon av oss som var med denna dagen som tvingades fly branden och röken ur vårt/våra hem.
Dagarna går fruktansvärt sakta. varje dag är en kamp att komma tillbaka till vardagen så gott det går när elden och röken har tagit över allt man hade och ägde. Barnen är inte riktigt sig själv precis som jag gömmer mig i mig själv och mina tankar om allt som hänt, så gör barnen det på sitt sätt.
De första dagarna var Nilo extremt känslig. baras man rörde hans "nya" bilar så började han gråta hysteriskt. Vi har försökt prata med honom lite om hur han uppfattade det hela. han säger att det har brunnit i hans täcke. Han säger att det brann i hans mun (Antagligen är det röken han menar) för den stack verkligen och brände i hela halsen och lungorna. Han säger att han såg att nellie grät i fönstret och att hon sen trillade ut med flickan. Och sen att branmännen sprang förbi honom och så klart att han fick sitta i en ambulans bil. han säger väll inte så mycket mer men hans humör går i vågor och han är inte riktigt sig själv efter allt detta.
Nellie pratar väldigt mycket om allt som hänt jag tror det är hennes sätt att bearbeta detta. hon har gråtit ett par gånger när vi pratat om det. och hon har berättat mer och mer om hur hon har upplevt det hela. Hon vaknade när jag kallade på henne på gården säger hon . hon försökte öppna sin dörr och såg röken och stängde snabbt igen . sedan hörde hon att hon skulle komma till fönstret. hon säger att hon var duktig som lyssnade på mig. och att hon försökte öppna fönstret men det gick inte. hon sa att det inte gick och slå sönder fönstret häller för det var för hårt. sen berättar hon att hon grät och var ledsen när hon inte kom ut. Sen kom carolina och räddade henne. Hon sa att hon tänkte hoppa till mig som jag sa men att det var bättre att carolina räddade henne. sen trillade dom ner i marken .
Hon ger kommentarer som ett så litet barn inte ska tänka på egentligen . som härom dagen sa hon till mig när jag var lite ledsen så sa hon - Mamma, är du jätte glad att jag fortfarande inte är död. så sa jag med gråten i halsen - det är klart jag är jätte glad älskling så klappade hon mig på huvudet och sa - Jag är också jätte glad att du lever mamma. Hon tänker mycket på sin nya säng också som hon älskade. och sina små gubbar på rummet. fisher price "gubbar" i ett hus och ett svamp hus. hon säger - åh, mamma. mina små gubbars hus brann också upp. dem klarade inte sig mamma . dem finns inte mer. hon säger också att det var en modig flicka som räddade henne i fönstret. annars hade hon nog brunnit upp.
Jag förstår då inte hur nellie kan ha klarat sig så pass bra ifrån röken på rummet. Som carolina säger så det lilla hon andades in utanför nellies fönster gjorde henne yr. och nellie var där inne i all röken. Plus att nellie sedan innan har Astma. hur är det då möjligt att hon klarat sig så bra . nu ska man ju inte tänka så . hon klarade sig hur bra som hälst fysiskt och det är det ända som betyder något.
Sedan att man tänker på saker som "tänk om" och hade jag bara gjort si och så. Jag fick ett erbjudande om att jobba extra just denna hemska dagen. men jag tackade nej eftersom att det var den ända lediga dagen jag hade den veckan. och ville komma i ordning i lägenheten efter flytten den 1/8. och där kommer en sådan , tänk om jag hade jobbat då hade vi stuckit ifrån lägenheten vid 20 över 6 på morgonen och hade inte varit där när det brann. Tänk om jag hade gått upp med nilo direkt när han kom in till mig då kanske jag hade kunnat släcka det. Tänk om dennis hade försovit sig och varit hemma och kunnat hjälpa mig. Tänk om jag inte hade gått upp och bankat på sara och stefans dörr. var hade dom funnits idag då. alltså det finns så många tänk om och man ska inte tänka på det för att det gör att man mår sämmre samtidigt att tänka på de ännu värre sakerna som jag inte ens klarar av att skriva här.
Det är så mycke tankar och funderingar som far genom huvudet all vaken tid. och så mycket som uppspelas igen när man sover. det har inte gått en natt utan sjuka drömmar. Sedan har man ju inte sovigt speciellt många timmar om nätterna nu så allt har ju sin tur i denna onda cirkel. Det kommer ta lång tid att bearbeeta detta och man vet inte riktigt vart man ska börja . Jag var på jobb igår måndes och det var välldigt jobbigt att tänka och tahand om andra när man bara vill vara hemma med sina barn. i nästa inlägg skriver jag om hur det känndes och känns att vara i och nära lägenheten som brann upp "vårt hem". 
