4/8 Hemskaste dagen i våra liv.

I detta inlägg hade jag tänkt dela med mig av det otroligt hemska vi varit med om. Jag kommer att berätta min variation av det hela som inträffade. Det känns så ofattbart att det verkligen har hänt.


Torsdags morgonen den 4/8 började verkligen inte som man hade trott att den skulle göra. Min Son Nilo kom in till min säng och kröp ner brevid mig och sa Mamma. som han alltid gör när han vaknar och då kände jag varken lukt eller värme. Jag tror att vi somna om  men jag vet inte. som jag uppfattar det så tar det en stund innan Nilo igen säger - Mamma kan jag få ett glas vatten. Jag kramade om honom och sa ja det ska du få strax. morgon trött som jag är. Sedan säger han - mamma det luktar örkligt(äkligt) i hallen. så satte jag mig upp i sängen och försökte öppna mina ögon, Men det va som att det fanns en hinna på ögonnen jag försökt gnugga ögonen men såg knappt någonting tittade på fönstret och då såg jag ut tittade tillbaka på hallen och förstod att det var rök jag såg.


jag flög upp ur sängen och skrek högt som f*n på hjälp. Sen rusade jag ut i hallen för att titta var det kom ifrån på något sätt tänkte jag att jag hade kunnat släcka det. fick upp nilos dör lite och såg att hela hanns rum stod i lågor. fick snabbt stängt den och gjorde mitt första försök att springa genom all tjok rök till nellie. samtidigt som någon knackar hårt på dörren. jag försökte hysteriskt att få upp låset på dörren. (vi har precis flyttat in den 1/8 så jag visste inte åt vilket håll man låste upp.) medans jag skrek på hjälp. fick upp dörren och ser en man. puttar och skriker att nilo ska gå ut i trappan medans jag själv skriker att min dotter är kvar där inne. nu i efterhand har jag fått veta att mannen i trappan sa till mig - Att skita i allt och att vi skulle få ut henne på ett annat sätt. Men det fattade jag inte. i paniken vill man ju bara rädda sitt barn direkt.


Någonstans i alla panikslagna tankar kom jag tänka på att sara och stefan ovanför har en brand släckare. jag springer upp till deras våning och bankar och skriker hysteriskt - Vakna vakna för h-vete det brinner . och sen tog jag luft och rusade in genom röken och eld för att komma in till Nellie. kom halvvägs in i hallen. där känns det som att en vägg bygts upp av rök och jag drar efter andan men får ingen luft i lungorna. Bara massa torr rök. Jag skriker efter Nellie och försöker igen att ta luft och springa in och sen kommer klumpen i magen då jag fattar att jag kan inte rädda mitt barn på detta sättet .  jag tar nilo en gång till under armen och springer ut på gården. Ställer mig och skriker hysteriskt mot Nellies fönster. När jag står där och ropar - Neeeeellie. så hör jag henne . - Mamma, öppna dörren. Jag kallar igen -Neeeellie.  och nellie låter panikslagen när hon gråter/skriker - Mamma, jag vill inte vara här mer. jag såg då fortfarande inte henne. - Sedan skrek jag -Nellie kom till fönstret och jag hör henne där inne säga- jag vet inte. jag skricker igen - kom till fönstret Nellie. och då ser jag hennes ansikte. Då blev jag helt handlings förlammad. och bara skrek. Jag hade inte en j*vla aning om hur jag skulle komma upp och få ut henne. samtidigt som jag tänkte hon kommer inte klara sig vi måste få ut henne fort.


Efter att ha varit och andats inne i lägenheten så visste jag att hon inte hade lång tid kvar i all den rök. Nellie skriker och jag skriker. samtidigt som jag ser något på taket. Sedan ser jag sara, stefan och marwin klättra upp på taket. då kom det en liten lättnad att dom iallafall hade vaknat och tagit sig ut. samtidigt kollar jag tillbaka på fönstret där nellie var och hon har ställt sig i fönstret och jag skriker till henne - Öppna fönstret och hoppa ut. Ser paniken i nellie när hon skriker - Jag kan inte mamma. hjälp mig.  Vid detta läget har Carolina vår stora hjältinna kommit ut. och vi försöker berätta för nellie hur hon ska göra med låset på fönstret. Carolina tar en plast stol och jag tror hon säger att vi ska komma längre upp. samtidigt som vi nog båda fattar att stolen aldrig räcker upp dit.



 jag skrek som en idiot så panikslagen som jag var och samtidigt skrek jag på nellie att hon skulle försöka slå i sönder fönstret och då ser jag henne slå med sina små knytnävar för sitt liv på fönstret samtidigt som hon skriker -det går inte mamma.  då är Carolina uppe i stuprännan och drar och sliter i fönstret och tror hon berättar för nellie hur hon ska göra. sen ser jag att Fönstret går upp och jag var helt berädd på att jag skulle få nellie att hoppa ut till mig. Carolina får då tar i nellie och dom slungas iväg och kasar ner för röret sen 2 meter över marken ramlar dom. Jag fick upp nellie snabbt som f*n och någon slänger en filt över nellie sen springer jag och kollar tillbaka då står Nilo kvar vid en stolpe blixt stilla. Kallar på honom men springer fortfarande utåt från gården med nellie i famnen. Sätter oss ner på en trappa och jag ser folk över allt med kamror och brandmän poliser och ambulanser.


Sen kommer det fram någon till oss och frågar om det är någon kvar där inne. och då kommer jag ihåg sara och dom på taket. Och får panik igen. Sara , Sara hon är på taket och så kommer gråten i halsen medans jag tänker på marwin där uppe och hur rädd han måste varit. Sedan blev jag förd till en ambulans dom kollade på nellie och sen kom nilo in i ambulansen också. efter ett tag hade dom kollat igenom nellie och vi hittade bara ett skrap märke på ryggen men hon var liv rädd. sedan fick dom vars en nalle och då blev det lite bättre. Medans de försökte få tag i någon som skulle ta barnen så satte de på mig en syre grej och jag fick andas i den sen besluta dom att jag skulle upp till akuten.


Del 2 kommer senare för nu gråter jag inombords och orkar inte skriva mer. försöker att vara 110% stark och inte vissa barnen att jag mår skit. I mellan åt är det svårt att inte fälla tårarna. men jag försöker att inte gråta framför barnen.




Kommentarer
PiaLotta

Tjuter ohejdat trots att du berättat det flera gånger för mig innan... Kan känna din panik när du inte kan få ut Nellie...

Vilken otrolig tur att ni alla klarade er fysiskt! När jag kom ner och såg alla ambulanser och polisbilar... brandbilar... människor... Och inte hittade din ambulans... Panik... Sara satt i en ambulans med Marwin, hon pekade vilken ambulans hon trodde du var i... En ambulanskille får tag i mig och berättar att du har åkt till Lund... Då ser jag Dennis gula jobbetröja... Han sitter på huk och pratar med barnen i sin bil. Krunk kommer och kramar mig flera gånger. Minns inte vad han sa, han var så klart i chock han också... Nellie och Nilo blev glada när de såg mig och jag fick pussar och kramar av båda två. Nellie sa att hon hade hoppat ut genom fönstret. Hon sa att hon hade ont i ryggen... Då sprang jag bort till sjukvårdarna och sa det. En följde med mig. Han var jättegullig och sa att de kollat henne två gånger och hennes lungor var helt okej. Jag sa, ja men hon har ju astma. Ja, sa han, jag vet, men hon är inte obstruktiv. Om hon skulle fortsätta klaga över ont så fick vi komma upp!

Jag sa till Dennis att jag gårna åkte till Lund till dig, men att han fick bestämma om han ville bli hemma eller till dig. Han ville åka till dig genast. Så han åkte med Jossan till dig och jag och barnen körde till stugan!

Barnen hade bara ambulansfiltarna på sig ju och Nellie sa att vi har dom för att vi är fattiga!!! Jag förklarade att det ju inte var så... men när vi kom ut ur bilen så insåg jag vad hon menade. De såg ut precis som Tommy och Annika i Pippi när de var fattiga barn! Och det sa nellie att det var ju det hon menade.

Nilo ville inte gå ut ur bilen. Jag lockade och trixade, men han skulle vänta där på sin pappa.

Men när jag sa att jag kunde bära honom så gick det bra!

Sen gick vi till stugan och åt och drack lite... Sen kom Ingemar, Charlotte, och Jessica, Jimmy och Marina med barn...

Hela dagen strömmade det in folk med saker som de ville skänka till er....

Oj vad det blev mycket här... men jag kom på att jag kanske inte har berättat allt detta för dig!

Älskar dig gumman!

2011-08-06 @ 23:49:29
URL: http://piasparadis.blogspot.com/
anna nilsson

svårt att föreställa sig den paniken. liv och död. chocken. alla tankar. herregud, föräldrars värsta mardröm... tänker på er♥

2011-08-07 @ 00:25:30
Elvira

Jessica.. Fy fan.. Sitter hemma och tårarna rinner. Jag är sååå glad att ni klarade er allihop! Du, dennis och era underbara barn har änglavakt. Massa kärlek!! Tänker på er. Puss

2011-08-07 @ 00:28:21
punkiz

du kan skriva du!!



tack och lov att alla klara sig!!!!!!!!!!!!!

2011-08-07 @ 00:32:26
Sara

Tack för vår pratstund precis. Jag hoppas att du vet att jag oavsett vad alltid kommer finnas här och alltid kommer att ställa upp som jag nyss sa. Jag är evigt tacksam för att ni finns kvar i mitt liv och i våra liv. Ingen i hela världen kan ersätta allt som gått och spillo, MEN som jag sa, ni finns, och det gör en så evigt tacksam! Livet är tungt nu, men det kommer ljusna, jag lovar, fast det känns som ni är nere i botten nu! Jag kan aldrig någonsin sätta mig in i er situation, MEN jag kan lova att det bara kan bli bättre nu. Jag älskar er, och varje kväll jag kryper ner i sängen har jag ett leende på läpparna att ni finns kvar och att ni är ni! Fortsätt inte kämpa oavsett vad! Som sagt jag älskar er, och kommer alltid finnas vid er sida i vått och torrt! <3

2011-08-07 @ 00:56:04
URL: http://saramarialouise.blogg.se/
sanne

Tårarna bara rinner när jag läste här på din blogg. Kan känna paniken.Skönt att ni mår bra trots era saker men det e det viktigaste. Hoppas att löser sig men det gör det för ni har någon som vakar över er. Många kramar

2011-08-07 @ 01:16:42
Christina

Tårarna rinner och jag kan känna paniken du måste haft. Lova mig att du pratar, kramar och bearbetar detta på ditt sätt. Inga möbler,kläder,saker m.m. kan ersätta ett barn. Allt detta kan ersättas men inte liv. När jag miste vår son för 20 år sen kunde jag inte göra nåt men jag minns paniken och den var enorm. Varje dag fattas det en i vår familj och det gör ont. Jag är övertygad att ni hade Nellie hade någon som vakade över henne och det har jag många gånger fått uppleva i vår familj. Ta nu hand om varandra. kramar Christina i Halmstad

2011-08-07 @ 01:39:38
Liselott Donnerhag

Kom in här från Pias FB och läste händelsen. Jag tycker att du skriver så ingående så att man känner både skräcken och paniken, annars hade jag inte legat här i min säng o gråtit krokodiltårar. Något jag ofta tänker på, hur lätt hänt det är med en brand och vad den kan åstadkomma. Så glad över att det gick väl för er ändå, även om minnena plågar. Håller med om vad andra skrev här, skriv av dig och prata om det, det kommer att få dig/er att må bättre på sikt. Ingen mår bra över att "stänga inne" Jag har ingen erfarenhet av en sån här brandskräckupplevelse, men dock en hemsk upplevelse att förlora ett barn i en obotlig sjukdom. Kram till er..

2011-08-07 @ 02:12:45
Sasha

Jag kan fortfarande inte förstå att detta har hänt, att det har hänt ER! Det är så hemskt, så fruktansvärt hemskt så det finns inte. Jag är så himla glad att ni finns i livet idag, allihopa. Det kunde ju verkligen ha gått såå illa. Fy, vill inte ens tänka tanken. Så fort jag läste om det, så börja jag packa ihop saker här hemma till er. Jag tänkte, från att ha allt - till ingenting kvar, så kände jag att jag ville/var tvungen till att hjälpa er så gott jag kunde. Lite leksaker fick jag samlat ihop till era barn, och eftersom mina barn inte alls har kommit upp i de storlekarna som dina barn har, så gick jag ner i stan för att handla något åt dom. Mitt hjärta ville så gärna hjälpa er lite på vägen, mitt i allt det hemska som hände er. Och som jag skrev till din syster; 'Man gör ju bara det man själv hade önskat att människor hade gjort för en själv i en sån här situation! Och så fina & snälla ni alla är i er familj, hjälper man mer än gärna till! Ni ger så mycket själva, och nu ser ni, nu får ni tillbaka det dubbelt :) Tack för att ni finns i livet idag, det är vi såå många som är tacksamma för! Tänker på er <3

2011-08-07 @ 08:34:32
Marie Håkanssin

Hej Jessica! Jag ville bara ge mig till känna efter att ha läst din blogg o eftersom jag via din mamma följt vad som hänt er. Det är för mig sjukt imponerande hur du har hanterat hela den fruktansvärda händelsen o jag är full av beundran! Jag förstår att detta kommer att ta tid finnas med er alltid men du verkar göra allting så väldigt genomtänkt o klokt när du hanterar allt från det praktiska till dina känslor allt runt omkring. Inte många i din ålder jag vet som uppvisar sådan mognad o klokhet. Dina barn kan skratta sig lyckliga att få ha dig till mamma du förtjänar allt gott o verkligen all respekt för mig är du en hjältinna! Jag har lovat din mamma o syster att se över vad jag har till er därhemma så jag återkommer men tills dess skickar jag dig styrkkramar.

2011-08-07 @ 08:47:21
Rose-Marie Bergman

Ni har haft änglavakt! Underbart att allt gått så bra! Krama barnen och hälsa Dennis. Var rädda om er!

Tänker på er!

2011-08-07 @ 10:02:31
marie Strömblad

Massor av tankar o kärlek till er .Har tänkt mkt på det som hänt har själv fam o försökt tänka mig in i er situation men tackolov går det inte o önskar aldrig mig kunna det heller.Hoppas allt går bra för er ,jag vet att Pia e en klippa till morsa :) <3 <3 <3

2011-08-07 @ 10:28:03
Pernilla

Stora kramar från mig till hela familjen. Jag är så ledsen för er skull, det är lätt att säga det är bara saker man förlorat men det finns så mycket minnen och känslor i dessa saker. Tveka inte att efterlysa hjälp, vi är nog många med olika förråd och kunskap som kan hjälpa där det behövs. KRAM!

2011-08-07 @ 13:03:59
Anne ( Saras mamma)

Hej Jessica!

Jag kan knappt skriva nåt, för jag gråter så mycket.

Vilken hemsk upplevelse ni har varit med om. Förstår att du var panikslagen när du inte fick ut Nellie.

Jag är så tacksam att du sprang upp och väckte Sara och Stefan.

Som alla skriver kan materiella ting ersättas, men inte liv. Jag är glad att ni alla klarade er utan några större fysiska men.

Kramar från Anne

2011-08-07 @ 13:28:38
URL: http://tessosan.blogg.se/
My

Du är sååå fin Jessica <3<3<3 Jag har inte riktigt kunnat reagera för det känns så hemskt! Men tårar rinner nu när jag läser detta.



Älskar dig min bonussyster även fast jag är dålig på att veta hur jag ska visa det. <3 <3<3 Är oerhört tacksam att ni klarade er <3 :/

2011-08-07 @ 14:05:49
URL: http://mitsumitsu.blogg.se/
Patrik

Man vet inte riktigt hur man ska uttrycka sig men det ni varit med om borde vara förbjudet... Hoppas att allt blir bättre för varje dag som går för er alla... tårarna i halsen när jag läste din upplevelse...är SÅÅÅÅÅÅÅÅÅ tacksam för att ni alla klarade er ut från det helvetet... nu återstå så klart bearbetningen att förstå och komma tillbaks till det normala vardags livet igen... det kommer sakta men säkert... /P

Kathy

Fina Jessica, ni är starka ska ni veta. Ni har verkligen varit med om det värsta man kan vara.. Tänker så på er! Många kramar! <3

2011-08-07 @ 17:05:41
Connie

ussha, mina tårar bara rinner ner medans ja läser. Fyfan säger ja bara- Är lycklig över att ni alla kom ut innan det var försent.

paniken går aldrig att föreställa sig. Du var stark å modig. ja beundrar dig =)

2011-08-07 @ 17:12:21
URL: http://poohlina.blogg.se/
Maria Ester <3

Jessica, du är en av dom starkaste personerna jag känner. Ni kommer klara er igenom detta precis som allt annat.

Är så glad att ni klarade er allihopa, du och din fina familj.

Ringer dig imorgon <3

2011-08-07 @ 21:37:38
URL: http://marialatina.blogg.se/
Bex

Åh fy, hela grejen låter som en hemsk mardröm, eller något ur en riktigt obehaglig film.

Det gör mig ont att veta att ni fått gå igenom det här, jag ska tänka på er och hoppas ni återhämtar er snart igen.



Glöm inte bort dig själv bara, det är klart du vill vara stark inför barnen, men tillåt dig själv att ta itu med vad som hänt också, prata med Pia om det eller vad som helst, men tryck inte undan det för det blir bara värre i längden då.



Ta hand om er riktigt ordentligt!

Styrkekramar från syssling Bex.

<3

2011-08-09 @ 22:02:04
URL: http://bexchili.blogspot.com
Petra

Kom hit genom Pia och FB. Stor kram till er alla.

2011-08-09 @ 22:11:03
Anonym

vi har läst och tänker på er hela tiden älskar er kram mormor och morfar

2011-08-09 @ 22:14:48
Jenny zetterström

Sitter här med tårar i ögonen.. Känner paniken inom mig... Ger er massa styrkekramar <3

2011-08-09 @ 22:27:49
Camilla Mårtensson

Jag älskar er!!!! Finns här om du det är något

Stor

kramen

Moster Camilla

2011-08-09 @ 22:32:08
Josie

Vi är bara så glada att höra att ni alla är välbehållna och klarade sig - snacka om änglavakt. Tänker på er <3 Josie och Benny

2011-08-10 @ 09:14:38
carina

glöm inte bort dig själv , det är viktigt att få ut alla kännslorna ,samt att få bearbeta det som hänt

detta är ngt som man INTE skall behöva uppleva inte ngn styrke kramar till er alla

2011-08-10 @ 09:21:14
jeanette andersson

sitter här o gråter önskar er all lycka hädanefter i ert liv <3 så glad ni är tilsammans alla <3 sänder ljus o kärlek i massor kram

2011-08-10 @ 10:19:46
Mie

Jag finner inga ord, tårarna forsar ner för kinderna på mig när jag läser detta. Har följt dig på bilddagboken i många år och detta känns helt ofattbart. Jag tänker på er och skickar massa styrkekramar! Ta hand om er! Kram

2011-08-13 @ 03:10:31
Annette

så fint du skriver!! kram

2011-08-13 @ 21:34:03
URL: http://null
Annie olausson

Hej gumms..Beklagar det som hänt..Men är så glad ni alla klarade er<3.. Kan inte förstå vad du gått & går igenom just nu.. Tacka gud för att det gick bra..Usch..Ryser genom hela kroppen när jag läser:/ Sköt om er jätte mkt nu.. <3 Kramis

2011-08-18 @ 16:15:15
izabell

Närjag fick höra det fick jag en klump i magen och jag börgade nästan gråta men tur att ni lever puss och kram izabell jag älskar er <33

2011-08-21 @ 14:11:23


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0