9 December
När jag misstänkte att jag var gravid med nellie var den 31 December 2005. Jag hade ömma bröst och en konstig känsla i magen. Pratade med min mamma och hon sa att jag skulle göra ett gravtest. så dagen efter den 1 Januari 2006. Gjorde jag ett graviditetstest alltså dagen efter. Dennis tjatade på mig att jag skulle gå in och göra testet. men jag ville inte riktigt. när han gick och la sig gjorde jag testet och den var ett plus. Gick in till dennis och berättade att jag var gravid . hans första ord var typ jaha, hur ska du göra med skolan? . vi snackade inte mer om det han skulle sova och jag gick till mamma . jag var chokad över resultatet och omedvetet gick man och höll sig om magen och tänkte, naaw. Sen kom jag hem till min mamma och som jag skrevit innan så blev hon och hennes vännina också chokade men ändå glada på något sätt. jag kände något starkt inför det lilla livet som levde i magen. dagen efter där ringde dennis och sa att han ville vi skulle behålla. iaf vi funderade på hur långt jag kunde vara gången och vi trode ca 7 veckor. vi fick en inskrivnings tid på bvc 4 veckor efter och vi tog ett ultraljud eftersom jag inte var säker för röda veckan hade krånglat en massa. men dom såg inget bar på skärmen. jag var helt inställd på att vi nu skulle ha barn . och dom berättade för mig att det kunde vara ett ma och att rästen inte hade kommit ut än. så fick ny tid til vul dagen efter. och när vi kom dit var vi rätt nere. men där såg dom vårt lilla barn man såg dock bara något litet grått. men det var vår bebis. vissade sig att jag bara var i vecka 2-3 när jag plusade. skönt, villken lättnad. allt annat var väll hur rästen av familj släkt och vidare skulle reagera. men utåt tog dom det bra. inombords vet man ju inte vad dom tänkte :P men dom var på vår sida igenom allt. Jag flyttade mer eller mindre in till dennis medans vi fick VÅR första lägenhet på samma gata fast en större lägenhet. där flyttade vi in tillsammans. Och allt var himla bra. jag gicki skolan då. på iv . men efter en termin slutade jag. hade foglossning och orkade inte ta mig dit. var för det mesta hemma och satt bara vid datan eller mös med vår katt. i slutet brukade jag och vår katt gå ut till mamma i kolonin där vi låg hela dagarna. och 15 september 2006 tittade nellie ut. och gud villka enorma känslor det där var. man trodde inte det var sant. Vi var verkligen överlyckliga. fanns det något bättre än det så säg, tänkte man. Livet var underbart. allt var så fantastiskt och alla var så glada över att hon äntligen tittat ut. Visst fanns det dagar då man kände kommer vi verkligen att klara detta. och många gånger man frågade sig vad gör jag nu, hon bara skriker och jag vet inte var jag ska ta vägen. men när hon var lugn och snäll fanns det inget annat än enorm kärlek och ögonen blev torra så mycke man låg och kollade på henne. Människo kroppen klarar mer än vad man tror. hehe. Nellie var den snällaste lilla flickan och charmade hela omgivningen vart vi än kom. vi hittade på massa skoj . var på badet åkte till danmark var ute så ofta det bara gick . och där var alltid folk hemma hos oss. Sen började dennis jobba borta och jag fick fixa allt själv. det är en stor förändring när man går och bryter på en vana så där över en dag . pappa var inte hemma mer än på helgerna och nellie blev med mammig. men även det klarar man sig genom. Sedan flyttade vi ju till en större lägenhet lite innan nellie fyllde 1 . hon började på dagis och det var en hård tid. Hon grät när man lämnade henne och var helt förtvivlad. jag gick i skolan och hade bara huvudet i bökerna när jag var där för att slippa tänka på hur ledsen hon var när man lämnade henne. men efter några veckors tid var hon snäll och lugn när hon kom till dagis. jag pluggade hårt för betygen jag aldrig klarade i högstadiet. gick ur högstadiet med 60 poän och bara svenskan godkänd av kärn ämnena.
I oktober 2007 fick vi ju veta att jag var gravid igen, jag hade då en riklig röda veckan, dagen efter nellies 1 års dag . den var regelbunden men kom inte som den skulle månaden där på så en vecka efter beräknad så kollade jag med ett gravtest och det vissade plus . dennis reaktion var inte big happy smile precis. och han ville inte. men jag var förkrossad. när man tittade på nellie och tänkte tänk att det finns en liten där inne som kommer bli så otroligt vacker som sin syster. så en vecka efter bestämmde vi oss för att behålla. från alla fick vi höra. VA ett barn till ? sen räcker det va ? hehe. Det var spännande . nellie skulle bli stora syster och hur skulle det gå . livet flöt på som vanligt nellie till dagis och jag rå pluggade i skolan. tills vecka 12 ca. då jag började blöda. Åhh nellie var sjuk den dagen jag fick hämta henne på dagis, hon hade feber så hon somnade direkt när vi kom hem. jag satt inne på toan och skrek så mycke som jag grät ringde mamma. och vi fick åka till gyn akuten i lund. bebis levde men läkaren då sa att det var typ 50/50 % chans att bebis skulle överleva. för han sa att moderkakan hade lossnat en bit. blodet avtog under den veckan . måndagen därpå när jag satt i skolan börja jag blöda igen. PINSAMT. blod på stol och allt och jag grät igen som jag vet inte vad. Fick knyta en tröja runt och ringa mamma . vi åkte upp igen . och fick en annan läkare denna gången. Hon kollade och sa att bebismår bra Du har trodligt vis fått ett indre blå märke som brustit . vi berättade vad förra läkaren hade sakt och hon sa att så var inte fallet. moderkakan var hel och fin och barnet måde bra. men vi skulle ändå komma veckan där på igen . jag blödde hela tiden tills nästa gång. och bebis måde bra men dom sa att det såg ut som att det höll på att försvinna. i sammband med allt blod och grejer kom foglossninge, och jag blev sjukskriven tillö förlossningen . Jag var mer av ett nervvrak just denna tiden. Jag blödde lite grann i ca 3 månader. sen var det juni fick mina betyg hem skickade och jag var godkänd i engelskan också . Skönt. Sen den 26 juni vaknade jag med verkar gick hemma hela dagen med verkar från och till dom avtog några timmar och 12 på kvällen körde vi upp vi var inne 5 i 12 och nilo kom till världen den 27 juni 2008 00.59 och jag som trott att detta har man redan gått igenom en gång blir nog inte lika dant denna gången. men gud villken känsla en andra gång. Vi var super lyckliga även denna gången . 6 timmar efter åkte vi hem som sakt. Nellie var svart sjuk och arg för det mesta men ändå snäll mott lillebror. sen tog trotsen fart . blev värre och värre. och man kände sig verkligen som världens minsta människa. helt kass som mamma . vad ska man göra . det frågar sig nog alla mammor med trotsiga barn. det har funnits happy moments mellan nilo och nellie men hon har även varit den bitchiga storasyster också. mycke har hänt på så kort tid. och känslor och tankar svämar över ibland. men detta är mitt liv och hur jag fick veta tills nu i vardagen . Vet inte om det var så här du menade rebecca . men men .
Nu är jag trött och ska gå och sova måste upp med nellie till dagis i morgon. för jag och nilo ska på läkar besök på bvc. Får se hur det går. dom ska ju igentligen vara 6 månader på det läkar besöket. men i januari hade dom ingen tid till oss.
Blir inga bilder här ihäller idag kommer förhoppnings vis lite uppdatering imorgon.
Godnatt.