del 2 eller vad man ska säga
Det som hände när de beslutat att jag som var svart i hela huvudet, skulle åka till akuten i lund. De ringde till min mamma som i sin tur ringde dennis. så dennis kom och när han kom var vi påväg över i en annan ambulans så han tog barnen jag fick pussa och krama dom hårt och sen rullade vi iväg. i ambulansen tog de uppgifter och frågade lite mer ang branden tog av mig allt jag hade på mig och tog blodtrycket och satte på mig en massa kablar på hela kroppen och så låg jag med syrgasmasken hela tiden. och sen var vi framme
De rullade in mig på en akut avdelning där 14 personer stod och väntade. två som började sticka mig i armväcken, två som stack mig i handlederna, en som tog nytt blodtryck, en som kollade mig i munnen, en som tryckte ner kamror i näsan och en som stod och pratade med mig. Sedan hör jag att någon säger en flicka till från landskrona är påväg in och då känner jag paniken gå upp igen. jag stammade fram med gråten i halsen är det min dotter. men ingen visste och de skulle dem ta reda på så fort som möjligt.
Sedan kommer en in och säger att två personer står där ute och frågar efter mig och då undrar de om jag vet vem det kan vara. jag trodde mamma. men sen kom dem tillbaka och sa att dem var yngre. och frågade igen om jag visste vem det kunde vara så sa jag min syster dååå. så frågade dem vad hon hette och jag sa jossan så var det rätt och då fick hon och dennis komma in till mig. sen rullades jag upp i ett rum. Dennis och jossan står och tittar på mig ett tag. då jag kände i mitt hår och upptävker att jag bränt håret som att det var det västa som hade hänt just då. så säger jossan till mig - Ehh, du har nog inte kollat dig i speglen än va? Hon menade på att om jag tycker att mitt hår var konstigt så skulle jag sett mitt huvud som var helt svart som att jag hade sotat en skorsten. sen rullar dom ner mig på röntgen. påvägen ner ser jag sara ligga på en annan säng. och då blev man chockad igen och visste inte riktigt vad jag skulle säga vinkade och sa hej . 2 sekunder efter vinkar jag igen och säger hej.
Iaf sen fick jossan åka tillbaka hem igen. och dennis blev kvar hos mig. han gick ut och ringde sin syster och det vissade sig att alla både min och hans familj var samlade hos barnen i min mammas koloni och då kändes det tryggt att veta att dom var i säkerhet och med våra underbara familjer. sedan kom pappa också upp och han höllt mig sällskap och grät någon tår medans dennis gick och åt lite jag hade fått lite att äta redan där. efter 6-7 timmar med syremask och inhalering osv så fick jag äntligen åka "hem".
På vägen hem fick vi köpt några blommor som vi lade utanför carolina´s dörr eftersom hon inte var hemma just då. Sen åkte vi ut till barnen i kolonin. Nellie var inte där då hon var och badade med sina kusiner för att inte tänka så mycket på det som hänt. nilo hade fått lite bilar så han lekte i stugan.
Detta var väll det man kan kalla del 2. jag kommer nu att fortsätta i ett nytt inläg och berätta hur det gått efter allt.