4/8 Hemskaste dagen i våra liv.
I detta inlägg hade jag tänkt dela med mig av det otroligt hemska vi varit med om. Jag kommer att berätta min variation av det hela som inträffade. Det känns så ofattbart att det verkligen har hänt.
Torsdags morgonen den 4/8 började verkligen inte som man hade trott att den skulle göra. Min Son Nilo kom in till min säng och kröp ner brevid mig och sa Mamma. som han alltid gör när han vaknar och då kände jag varken lukt eller värme. Jag tror att vi somna om men jag vet inte. som jag uppfattar det så tar det en stund innan Nilo igen säger - Mamma kan jag få ett glas vatten. Jag kramade om honom och sa ja det ska du få strax. morgon trött som jag är. Sedan säger han - mamma det luktar örkligt(äkligt) i hallen. så satte jag mig upp i sängen och försökte öppna mina ögon, Men det va som att det fanns en hinna på ögonnen jag försökt gnugga ögonen men såg knappt någonting tittade på fönstret och då såg jag ut tittade tillbaka på hallen och förstod att det var rök jag såg.
jag flög upp ur sängen och skrek högt som f*n på hjälp. Sen rusade jag ut i hallen för att titta var det kom ifrån på något sätt tänkte jag att jag hade kunnat släcka det. fick upp nilos dör lite och såg att hela hanns rum stod i lågor. fick snabbt stängt den och gjorde mitt första försök att springa genom all tjok rök till nellie. samtidigt som någon knackar hårt på dörren. jag försökte hysteriskt att få upp låset på dörren. (vi har precis flyttat in den 1/8 så jag visste inte åt vilket håll man låste upp.) medans jag skrek på hjälp. fick upp dörren och ser en man. puttar och skriker att nilo ska gå ut i trappan medans jag själv skriker att min dotter är kvar där inne. nu i efterhand har jag fått veta att mannen i trappan sa till mig - Att skita i allt och att vi skulle få ut henne på ett annat sätt. Men det fattade jag inte. i paniken vill man ju bara rädda sitt barn direkt.
Någonstans i alla panikslagna tankar kom jag tänka på att sara och stefan ovanför har en brand släckare. jag springer upp till deras våning och bankar och skriker hysteriskt - Vakna vakna för h-vete det brinner . och sen tog jag luft och rusade in genom röken och eld för att komma in till Nellie. kom halvvägs in i hallen. där känns det som att en vägg bygts upp av rök och jag drar efter andan men får ingen luft i lungorna. Bara massa torr rök. Jag skriker efter Nellie och försöker igen att ta luft och springa in och sen kommer klumpen i magen då jag fattar att jag kan inte rädda mitt barn på detta sättet . jag tar nilo en gång till under armen och springer ut på gården. Ställer mig och skriker hysteriskt mot Nellies fönster. När jag står där och ropar - Neeeeellie. så hör jag henne . - Mamma, öppna dörren. Jag kallar igen -Neeeellie. och nellie låter panikslagen när hon gråter/skriker - Mamma, jag vill inte vara här mer. jag såg då fortfarande inte henne. - Sedan skrek jag -Nellie kom till fönstret och jag hör henne där inne säga- jag vet inte. jag skricker igen - kom till fönstret Nellie. och då ser jag hennes ansikte. Då blev jag helt handlings förlammad. och bara skrek. Jag hade inte en j*vla aning om hur jag skulle komma upp och få ut henne. samtidigt som jag tänkte hon kommer inte klara sig vi måste få ut henne fort.
Efter att ha varit och andats inne i lägenheten så visste jag att hon inte hade lång tid kvar i all den rök. Nellie skriker och jag skriker. samtidigt som jag ser något på taket. Sedan ser jag sara, stefan och marwin klättra upp på taket. då kom det en liten lättnad att dom iallafall hade vaknat och tagit sig ut. samtidigt kollar jag tillbaka på fönstret där nellie var och hon har ställt sig i fönstret och jag skriker till henne - Öppna fönstret och hoppa ut. Ser paniken i nellie när hon skriker - Jag kan inte mamma. hjälp mig. Vid detta läget har Carolina vår stora hjältinna kommit ut. och vi försöker berätta för nellie hur hon ska göra med låset på fönstret. Carolina tar en plast stol och jag tror hon säger att vi ska komma längre upp. samtidigt som vi nog båda fattar att stolen aldrig räcker upp dit.
jag skrek som en idiot så panikslagen som jag var och samtidigt skrek jag på nellie att hon skulle försöka slå i sönder fönstret och då ser jag henne slå med sina små knytnävar för sitt liv på fönstret samtidigt som hon skriker -det går inte mamma. då är Carolina uppe i stuprännan och drar och sliter i fönstret och tror hon berättar för nellie hur hon ska göra. sen ser jag att Fönstret går upp och jag var helt berädd på att jag skulle få nellie att hoppa ut till mig. Carolina får då tar i nellie och dom slungas iväg och kasar ner för röret sen 2 meter över marken ramlar dom. Jag fick upp nellie snabbt som f*n och någon slänger en filt över nellie sen springer jag och kollar tillbaka då står Nilo kvar vid en stolpe blixt stilla. Kallar på honom men springer fortfarande utåt från gården med nellie i famnen. Sätter oss ner på en trappa och jag ser folk över allt med kamror och brandmän poliser och ambulanser.
Sen kommer det fram någon till oss och frågar om det är någon kvar där inne. och då kommer jag ihåg sara och dom på taket. Och får panik igen. Sara , Sara hon är på taket och så kommer gråten i halsen medans jag tänker på marwin där uppe och hur rädd han måste varit. Sedan blev jag förd till en ambulans dom kollade på nellie och sen kom nilo in i ambulansen också. efter ett tag hade dom kollat igenom nellie och vi hittade bara ett skrap märke på ryggen men hon var liv rädd. sedan fick dom vars en nalle och då blev det lite bättre. Medans de försökte få tag i någon som skulle ta barnen så satte de på mig en syre grej och jag fick andas i den sen besluta dom att jag skulle upp till akuten.
Del 2 kommer senare för nu gråter jag inombords och orkar inte skriva mer. försöker att vara 110% stark och inte vissa barnen att jag mår skit. I mellan åt är det svårt att inte fälla tårarna. men jag försöker att inte gråta framför barnen.